Låt oss prata om mens

Jag har mens. Nu och ca 1 gång i månaden faktiskt. Jag tycker inte att det är jättekul. Eller vänta, jag tycker faktiskt att det är skitjobbigt. Det är meckigt, obekvämt, tidsödande och dessutom lärde jag mig tidigt i livet att mens, det är äckligt. Mensblod är äckligt, underlivet är äckligt, ”killar vill inte ha sex när tjejen har mens” (vilket inte ens i sant, finns massa killar som skiter fullständigt i om tjejen har mens eller inte), kvinnan är ”mensig”, smutsig osv. Vi kan kalla det lingonveckan, röda veckan, period, tant röd på besök, montan, tjejveckan mm men ingenting blir bättre för att det får ett ”finare” namn. Det flesta kvinnor tycker att de är äckligt. Flickor växer fortfarande upp och tror att mens är äckligt. ¼ av året går jag och tycker/tror att jag är äcklig.

Nej. Inte mer. Jag orkar inte. Jag har en dotter, jag vill inte att hon ska ha det så. Nu, som vuxen, feminist, och ganska nyfrälst menskoppsanävndare är jag trött på det. Trött på att en funktion som trots allt är själva anledningen till att hela mänskligheten existerar får så mycket skit. Och att vi, kvinnor som bär denna funktion, kallas äkliga, smustiga och illaluktande. Utan mens, ingen befruktning, utan befruktning, ingen människa. Utan människan, ingen mänsklighet.

Jag talar aldrig illa om min mens hemma. Jag förklarar sakligt för det nyfikna barnet att kvinnor blöder i underlivet en gång i månaden pga att livmodern i magen inte blivit gravid. (Sen följer så klart en del följdfrågor på detta som kan vara mer eller mindre svåra att svara på, men det är okej att säga ”jag vet inte”!) Jag skäms inte, jag gömmer mig inte. Jag kämpar alltså emot varje impuls jag lärt mig om mens; Göm bindan! Prata inte om det! Akta så ingen ser mensblodet!

Jag kräver att varje människa som själv inte har mens omedelbart avsäger sig all rätt att kommentera mens på ett negativt sätt. Jag kräver att varje människa som har mens slutar tro att de är äckliga, smutsiga, illaluktande. Ja, jag KRÄVER detta. För min dotter, för grannes dotter, för alla döttrar. Och för min son och alla andra småpojkar där ute i världen. De har rätt att växa upp i en värld där mens är någonting naturligt, en del av livet – som skäggväxt på hakan- och inget man retas om. Där kvinnor inte existerar för att behaga dem, utan som jämlikar och vänner. Trots de (få) olikheter och tack vare alla likheter.

I en droppe blod ryms mer än folk tror. De ryms traditioner, konventioner, strukturer och sociala rädslor. Men allt som krävs att en och en börjar ändra sitt sätt att tänka och tala. Vi formas tillsammans med andra. Men vi formar också varandra. Ta vara på den möjlighet att förändra saker som suger. Som att din dotter kommer tycka att hon är äcklig ¼ av året. Sluta tro, säga, tänka att mens är äckligt. Mens är bara mens. Punkt slut.